it's hard too be normal in a world full of idiots

och fan, jag funderar och funderar, börjar tro jag blir mer och mer som en dagdrömmare.
denhär skiten med gymnasium, jag grubblar än. det mest aktuella nu känns som sam-idrottsprofil på john bauer i linköping. pendling ca 3h om dagen, men wtf, jag vill inte gå på platen! men det positiva där är ju att då har jag tiden att ha kvar min tess bus. sex timmar i veckan går åt ens idrott.
men samtidigt går jag kanske åt den för enkla linjen, som mamma och per tycker ju att jag ska gå IB på katedral. allt på engelska med andra ord. bara att det är en sjukt pluggig linje och skulle inte ha tid att ha häst. vart ska jag då få min glädje ifrån? men där skulle jag få en sjukt bra grund. jag vill ju få ett bra jobb. jag vill ju ha ett kul jobb, ett jävligt välbetalt med för den delen.
jag kanske kommer sluta som det jag fasar, fembarns mamma, bor i radhus och har en vacker hängande mage och en lam man, eller ensamstående skulle ju vara ännu mer strålande och jobbar på ett sjukt underbetalt jobb ungefär. min mardröm
nejmen jag får väl helt enkelt se till att det inte händer. K-Ä-M-P-A!
hade kanske känts bättre om jag var 100 på vad jag ville göra sen, men jag har inte en blekaste. det enda jag vet är att jag ska till USA ett år efter gymnasiet. antingen plugga där, jobba eller resa runt. ae fyfan, det är för sent för att tänka nu, klockan är halv två.
nu äre bara att satsa sista året kvar, och jag har planerat att höja mig i:
* engelska - bara jag fortsätter som nu så får jag ett mvg har birgitta sagt, plus att det går bra på nationella sen
* bild - bara fortsätta som nu har klas med sagt
* svenska - mer muntligt aktiv
* idrott - vara med på badet
* hemkunskap - om jag orkar med monya, usch!
* kemi - jag kan bättre,

kämpa nu för i helvete alexandra!